Studie från Region Kronoberg pekar på långsiktig nytta

En primärvårdsbaserad satsning med individanpassat stöd – fysisk träning, fallförebyggande åtgärder och vid behov skelettstärkande läkemedel – kan ge långsiktiga effekter för äldre kvinnor med hög risk för benskörhetsfrakturer. Det uppger Region Kronoberg i ett pressmeddelande om en ny 20-årsuppföljning av en studie.

Bakgrund: Frakturer är vanliga och kan vara livshotande

Enligt Region Kronoberg är frakturer kopplade till fall och benskörhet ett stort hälsoproblem som ökar med åldern. Varannan kvinna över 50 år får någon gång en fraktur. Höftfraktur (och mer sällan bäckenfraktur) beskrivs som den allvarligaste typen, där omkring en fjärdedel av patienterna avlider inom ett år. I den vetenskapliga artikelns sammanfattning anges att ettårs-dödligheten efter höftfraktur var 27%.

Så gick insatsen till

Studien följde kvinnor i åldern 70–100 år och utvärderade effekter av en frakturförebyggande behandling i primärvården som gavs till 434 kvinnor i Vislandaområdet 2002–2004. Resultaten jämfördes med normalbehandling för 799 kvinnor i angränsande kommuner (totalt 1 233 kvinnor följdes till 2021 enligt artikelns abstract).

Region Kronoberg beskriver insatsen som bred och graderad efter risk:

• Råd om levnadsvanor, träningsinstruktioner och information om fallrisk till alla i behandlingsgruppen.
• Vid högre risk: hemträning och gruppträning på vårdcentral med fokus på fysisk aktivitet, benmuskelstyrka och balans, samt åtgärder för att minska fallrisk i hemmet.
• Erbjudande om enkel bentäthetsmätning på vårdcentral.
• Vid tydligt ökad höftfrakturrisk: träning kombinerades med läkemedel mot benskörhet, kalcium med vitamin D och ibland bisfosfonat.

Distriktsläkaren Daniel Albertsson, som genomfört studien tillsammans med bland andra professor Hans Thulesius, säger i pressmeddelandet:

”Det anmärkningsvärda var att vi satsade på fysisk träning bland de kvinnor med högst höftfrakturrisk, och inte enbart på medicinering mot benskörhet som annars är vanligt.”

Resultat efter lång tid: färre upprepade frakturer

Efter 20 år var andelen kvinnor som fick upprepade frakturer 23% lägre i behandlingsgruppen, enligt Region Kronoberg. I den vetenskapliga artikelns abstract anges att upprepade fragilitetsfrakturer inträffade hos 14,1% i interventionsgruppen jämfört med 18,6% i kontrollgruppen (OR 0,71; 95% CI 0,53–1,0; p = 0,047).

När det gäller höftfrakturer var skillnaden mindre och inte statistiskt säkerställd i artikelns abstract: höftfrakturer inträffade hos 17,7% (77/434) i interventionsgruppen och 19,9% (159/799) i kontrollgruppen (p = 0,36).

Region Kronoberg uppger också att uppföljningar visade att deltagarna inte promenerade mer, men att de tränade mer hemma och förbättrade sin förmåga att resa sig från sittande. Daniel Albertsson lyfter detta som en viktig markör:

”Uppresningsförmåga är en mycket viktig markör. Vid 10 års uppföljning ser vi att det skiljer drygt 4 år i livslängd mellan dem som klarar att resa sig från en stol fem gånger (utan att hjälpa till med armarna) och dem som inte gör det.”

Riskfaktorer som stack ut i materialet

I artikelns sammanfattning lyfts flera baslinjefaktorer som var kopplade till ökad risk för höftfraktur över tid, bland annat stigande ålder samt att vara längre än 167 cm och väga under 60 kg.

Fortsatt arbete: hälsoekonomisk analys på gång

Enligt Region Kronoberg kompletteras resultaten nu med en hälsoekonomisk analys som ska presenteras vid en internationell konferens under våren.